FURFACE dogs

Blogg

De tysta hundarna är värst...

Idag när vi hade kurs kom diskussionen upp kring när hundar skäller och vad som är lämpligt att göra då. I bilen på vägen hem fortsatte jag att tänka och visst är det så att de är de tysta hundarna som är värst?!

Nu har väl tanten ändå slagit sig, kanske du tänker, men häng med på mina tankegångar.

Det finns alla möjliga typer av människor. Det finns de som alltid hörs och syns och det finns de som är så tysta så de glöms bort och så finns ju givetvis allt däremellan. Hundar är som folk är mest, så kan du se det hos människor så kan du ganska säkert se det hos hundar.

Skällande är en produkt av en känsla. Har du problem med att din hund skäller, så har du problem med det känslotillstånd hunden befinner sig i. Som en av kursdeltagarna så klokt sa idag "En känsla kan aldrig vara fel. Ditt beteende kan var fel, men aldrig känslan". Så om hunden har rätt till sin känsla, sin upplevelse i situationen, så är det fel av oss att straffa/korrigera produkten av den känslan, dvs skällandet.

Hundar är så olika - precis som vi människor - när de känner en känsla (positiv eller negativ) så ger de uttryck för den på olika sätt. Vissa hundar har lätt för skall (precis som vissa människor har lätt för att prata/skrika och då är det även lätt att känslan kommer till uttryck i ljudlig form.

En skällande hund kan vara irriterande, störande och uppfattas som hotfull, så vad ska man då göra? Om skällandet är en produkt av en känsla hunden har, så behöver du gå till källan och förändra känslan. Det finns inga standardsvar, det beror på vilken känsla din hund har - är hunden rädd, osäker, stressad, uppjagad...

Men det finns sätt att förändra hundens känslotillstånd. Det finns en lek för det!

Men det var här jag funderade vidare i bilen. Den skällande hunden har då känslomässiga problem som vi behöver hjälpa den med. Vi uppmärksammar den skällande hunden, för den stör oss och vi kan göra något för att förändra situationen för oss och för hunden.

Men samma känsla kan ju givetvis finnas även i den tysta hunden. Den hunden som ingen märker, som alla tror mår bra och fixar allt. Den hundens problem märks inte för hunden ger inte uttryck för det på ett sätt som stör oss människor.

Håller ni då inte med mig om att den tysta hunden är ett större problem? Hunden som skäller kan jag medvetet arbeta för att den inte ska känna behovet av att skälla. Men den tysta hunden - om jag inte ens vet om att hunden har en känsla som borde förändras... Det krävs mer av mig av kunskap att kunna läsa av min hunds subtila signaler och kunna tolka dessa som att hunden behöver hjälp att hantera vissa situationer.

Fundera på det!